hjärtformad?
Idag känner jag mig väldigt gravid. Tung i kroppen och Ylle ligger och bökar och skuffar undan alla mina organ, vilket inte är så behagligt. Hen sitter fortfarande upp, men förhoppningsvis kan hen försöka vända på sig närmsta två veckorna. På ultraljudet häromveckan nämnde läkaren att det kan vara så att jag har en hjärtformad livmoder, vilket innebär en missbildning så att livmodern är uppdelad med en liten skiljevägg som gör det lite trängre för barnet. Det är då vanligare att barnet stannar i säte för det får inte plats att vända på sig. Och det kan vara förklaringen till varför Freja var så liten, hon hade inte plats att växa mer. Men läkaren kollade inte detta noga, men jag ska be dem göra det på Ryhov vid ultraljudet efter midsommar. Stämmer det att den är hjärtformad får det nog bli snitt igen, det känns säkrare, och eftersom jag redan är snittad så lär de inte motsätta sig det.
v 30 (29+5)
Den här veckan som gått har varit lite tuff. Vi har fortfarande inte kunnat använda avloppet i köket, men vi hade ett möte med några av grannarna igår, och nu är alla äntlligen med på att det är avloppet det är fel på, och inte våra rör inne i vår lägenhet. Så på måndag morgon ska en i styrelsen ringa kommunen och få hit dem för att köra igenom avloppen ordentligt och hitta var det är stopp nånstans, sen kan vi förhoppningsvis börja diska igen.
Sista riktiga arbetsveckan har det också varit, och klassen har varit uppe i det blå och ingenting har fungerat. Jag har skrikit mycket på dem, och fick till och med avbryta två slagsmål i torsdags då de inte klarade av att städa klassrummet utan att ryka ihop..
Men nu har jag satt betygen så jag lägger ner sista dagarna nästa vecka.
I onsdags var en sorglig dag, för då fick vi ta bort vår lilla katt Stina. Vi har länge sagt att vi ska avliva henne eftersom hennes kissande och bajsande utanför lådan bara blev värre och värre, och ingenting vi testat har fått henne att sluta, och nu kände vi att vi inte orkade mer. Vi var även rädda för hur hon skulle reagera med en ny bebis i höst. Så Marcus ringde till djurkliniken i Karlskoga på onsdagmorgonen, och de hade tid redan på eftermiddagen. Det gick väldigt snabbt, men vi kände att det är väl lika bra att ta den tiden. Så nu sover Stina, och på ett sätt känns det ganska skönt. Lägenheten luktar inte längre kattkiss, och man kan lämna skor på hallgolvet utan att de blir nerkissade. Emil har klarat det ganska bra också, han får lugnande tabletter nu i några dagar, och vi struntade till att åka till Gränna i helgen för vi vill inte lämna honom helt ensam.
Freja frågar mycket efter Stina. Det är svårt för henne att förstå att Stina inte kommer hem igen. Vi har sagt att Stina sover i skogen nu, och då pekar Freja ut genom fönstret och säger "skogen". Men sen går det 10 min och så frågar hon efter Stina igen..
Vi ska begrava Stinas aska ute i Boet sen, för vi har alltid trott att hon skulle ha gillat att vara utekatt..