VFU dag 1

Puh! Är helt slut..det är så mycket att ta in så här första dagen på VFUn. Men det känns ändå positivt, klassen verkar mysig. Ungarna är väldigt öppna, och även om en del av dem försökt testa mig mycket idag så kommer det nog att funka ok. Så idag har jag mest flytit med och försökt lära känna klassen. De är 36 elever i åk 5, uppdelade på två klassrum: Ängen (där Karin är mest) och Skogen (där Lea huserar). Jag imponerade genom att lära mig namnen på alla inne i Skogen och iaf hälften inne på Ängen. Imorgon ska jag kunna alla. Då ska jag starta upp inne i ena klassrummet med lite högläsning i 20 minuter och sen deras svenskaarbete. Lite nervöst faktiskt eftersom jag inte vet riktigt hur de brukar jobba, men jag känner att jag har fullt stöd från mina handledare och det är skönt.
Efter att barnen gått hem hade vi arbetslagstid, och jag och en annan student, Samuel (riktigt söt kille från Trelleborg som gör sin första VFU) blev "medtvingade" på rekogniceringsrunda uppe på berget. Vi gick nästan en mil på en timme..och det var inte roliga backar.. Det är meningen att vi ska vandra den rundan med barnen nästa onsdag..kul.. Men det var ändå ganska trevligt, tur att Samuel var med. Men vi var till fullo överens om att det borde startas n nykurs på HLK: Hur lärare ska göra när de ska bestämma logistiska saker. Det tog nämligen en evighet innan de bestämt hur vi skulle göra med bilar och vilka som skulle skjutsas hit och dit, och inte minst om hur det ska bli nästa vecka när 120 pers ska upp till Vässingarp för att sedan vandra tillbaka till Gränna via skogstornet..Det ska bli verkligt intressant att se hur det går.
När vi vandrat klart åkte vi tillbaka till skolan och satt med på personalkonferens..vilket var otroligt sövande eftersom det inte angår mig och jag är ju inte insatt än.. Men men..träffade de flesta andra lärarna. Känns lite konstigt att sitta på konferens med flera utav mina gamla lågstadielärare.

Var hemma på lunchen för att håla Hugo lite sällskap (vilket jag ska göra hela veckan, mamma får se till att det finns matlådor åt mig) och stackarn tycker verkligen inte om att vara ensam. Jag hörde honom skälla redan vid brevlådan och när jag kom innanför dörren hälsade han så extremt att jag nästan var tvungen att brotta ner honom och hålla om honom för att han skulle lugna ner sig. Det kändes taskigt att lämna honom ensam igen efter en halvtimme, men han fick en halv fläskfärsbiff att trösta sig med.
↑